När det var måndag
Svensk sommar. Regn & blåst . Första sommaren någonsin då jag tycker det är ganska så passande , bekvämt och mysigt.
Alla pratar så om att man ska ta vara på denna tiden när de är så små och jag känner att jag verkligen tagit till mig det och njutit så otroligt mycket av att bara vara. Jag ser inget fel i att vissa behöver en paus ifrån deras bebis så de går ut och festar eller tar en promenad, skaffar barnvakt, vad man nu än gör. Trodde själv att jag skulle känna det behovet redan nu. Jag känner dock inget riktigt behov av det, har inte gjort alls sen han föddes. Jag vill spendera all min tid med Kian. Vi sitter ihopklistrade som ett litet paket och det känns okej. Även om jag är med honom hela tiden så känns det som att han lyckats bli alldeles för stor, utvecklas alldeles för snabbt, som om jag missat det även om jag var där. Det är nästan så man vill titta på honom varje sekund för att se om något nytt har hänt. Min vackra pojke , aldrig trodde jag att jag skulle bli så besatt av någon. Att få hitta på nya sätt att upptäcka världen på kan göra denna sommaren till den mest spännande någonsin och att få pussa på jordens goaste kinder tar den till perfektionsnivå.
Precis som alla bebisar tycker så är ju allt som inte är leksaker utan vårat kul att titta, pilla & äta på. Sen har vi en barnslig mängd färgglada saker , leksaker osv som prydnader och i skåp som bara skräpar. En skräpsamlares hem är ett paradis för en nyfiken liten sparv :)
En blivande slash , I wish.Måste säga att detta med att ha hund och bebis var jag riktigt orolig för, speciellt eftersom Mollie är så valpig fortfarande, men den lilla bromance som vuxit mellan hunden och lillen är fantastisk. Klart det är jobbigt att ut och gå med hunden när man knappt sovit och måste ha med sig bebben ut, klart det är jobbigt att hon inte lärt sig att man inte får gå eller ligga på honom, klart det är jobbigt att hon måste gå framför vagnen och framförallt super Okul att hon blev skendräktig från sekunden vi tog hem Kian (ylar, piper och pippar våra kuddar). När man sen dock ser hunden titt som tätt gå fram till honom bara för att pussa honom eller när hon går bananas på sina leksaker och Kian kan ligga och titta helt förtrollad superlänge, när de två somnar jämte varandra och det är helt uber sött,, då är det värt det! Stunder som denna, underbar trots allt.
Kommentarer
Trackback
