90-tal och klackarna i taket
Så var det dax , min tur att vara första kvällen någonsin utan bebis. Ett ord; ångest. Även om han bara skulle lämnas till sin kära far så kröp det i hela kroppen på mig och jag fick hålla mig i nackskinnet måååånga gånger under kvällen för att inte skriva, då fick jag ändå som avtalat "en snäll bild varannan timma". Så konstigt ändå att jag kan lyckas tänka så när jag är iväg på en sån kul grej. Det var 25års partaj för Emma som var grejen, tema 90-tal, hur kul!? Vi körde musikquiz , emmaquiz, fikade och babbla på hennes underbara takvåningsbalkong.
Tacksamt definitivt.
The gang. Fina människor deluxe
Förra året var vi ute med en som var utan sitt barn första kvällen någonsin och när hon frågade hur ongen mådde så fick hon bild på gallskrikande bebis. Väldigt kul för en vars barn det inte är men jag var väldigt noga med att detta inte gick för sig för då kommer jag springa hem.. Så jag fick mest en massa spex bilder;
Lyckades hålla mig pigg, inte bli för full, inte skämma ut mig, inte börja gråta eller springa hem all night. Stolt. Hade faktiskt riktigt riktigt roligt! Träffade även en massa personer som jag inte sett på en evighet vilket alltid är jättekul:)
Som sagt; tema 90-tal. Jag var så utklädd så det blev mer pinsamt än kul. Maskerad är ju lite min grej , tänkte inte riktigt så långt som att jag skulle se anständig ut på krogen sen. Det gick ändå. Skakade min mammakropp som en tok i nästan en timma, lövely.
Kommentarer
Trackback
